A slice of me…

 

Jag skrev visst härom dagen att det kändes bättre, men jag tar nog tillbaka det ett tag. I alla fall för idag.

 

 

 

Jag har ytterligare ett streck på armen som bevisar det. Jag kan inte sluta, men då när jag gör det så gör det i alla fall mindre ont någon annanstans. Jag vet, jag är ute på djupt vatten, ett riskbeteende som ska brytas med en alternativ metod. Metoder som jag inte riktigt kan komma i kontakt med förutom med mina tankar, penna och papper.

 

Att skriva har blivit min för stunden enda fungerande alternativa metod och jag antar att min kbt-terapeut skulle heja på mig litet extra om hon läste detta. Jag skrev ett halvt block på vägen hem igår och fick den annars rätt ångestfulla bussresan att te sig litet bättre samtidigt som ett gäng tonårstjejer bakom mig utbytte ”du ba, jag baoch han ba och det är så himla fett bra ba att det snart är sommarlov liksom” bakom mig.

 

Liksom.

 

Liksom om livet hade tagit sig en annan vändning. Ibland undrar jag om det skulle vara någon mening, om det skulle lyckas och bli bättre om jag fick börja om sådär någon gång strax efter gymnasiet. På ruta ett. Får man det? Om man kunde så skulle jag och så skulle jag fylla på med några extra miljoner förlåt mig. FÖRLÅT! Jag vet att jag inte är lätt att leva med alla gånger men ändå är du kvar där, där jag är.

 

Gårdagen var annars rätt bra.

Många begrepp, tankar och formuleringar i en värld som jag egentligen känner till men som jag ändå inte är så insatt i. Det är skönt med insikten och gemenskapen och jag är glad att jag har träffat dessa människor. Dessutom avslutades kvällen med en härlig Quartett, fast de var visst fler men det var vackra sköna toner som jag gick ut nynnandes i kvällen medan alla andra skränade över EM-fotbollen och jag fotograferade allt som kom i min väg.

 

Sen är jag ledsen.

Dels för att jag missar sonens skolavslutning idag och dels är jag ledsen för att internetuppkopplingen därhemma inte pratar samma språk med vår router som i sin tur inte kan prata med min stationär dumklump till dator där jag har Photoshop och diverse bildredigeringsprogram som jag använder för alla foton jag spottar ur mig. Jag ligger efter med både redigering och allt annat jag gör… L

 

Så bilduppdateringarna på det här som jag faktiskt kallar för fotoblogg får vänta ytterligare om jag inte lyckas fixa till litet redigering på en trevlig rätt snabb dator några trappor upp i ett hus litet längre bort här. Det är långa korridorer där jag är men det gör mig inget, bara mina bilder får liv, bara jag får mitt liv igen, så min penna, mitt block och mina tankar kommer att följa mig genom vardagen såsom bilderna och fotografierna för ja, jag fångar dagen genom kamerans lins.

Explore posts in the same categories: Blogg, Foto, livet, tankar

Tags: att skriva, EM-fotboll, internetuppkoppling, livet, photoshop, Riskbeteenden, tankar

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.