Måndagstankar

Det är stilla här hemma ikväll. Tre trötta individer har checkat ut för länge sen. Själv unnade jag mig en paus medan barnen skulle lägga sig och garvade mig igenom Two and half men. Mitt kvällsthe och litet komik, det är vad man behöver.

 

Konstigt hur vi kan koppla bort egentligen, det är tyfondrabbat Burma och jordbävningsdrabbat Kina. Flera hundratusentals döda och försvunna. Bilderna och texterna om olika öden och tragedier möter mig i dagstidningen som jag ögnade igenom vid middagen. Borde jag göra mer, gör jag för litet, känner jag för litet..?

 

Frågan som sen följer när jag gjort mitt val, kommer stödet att nå fram, kommer det att tillåtas att komma fram, kommer människorna att få hjälp eller försvinner det ut i korruptionen, bland militärer och andra som lägger beslag på de utsända medlen, bidragen och gåvorna..?

 

Jag vet inte. Men jag känner väldigt mycket och skulle vilja göra väldigt mycket. Hade jag haft möjligheten hade jag velat åka dit och hjälpa till på plats. Att stötta, att vara medmänniska, att hjälpa, att göra något. Inte är jag oförmögen att göra det, men ändå sitter jag här med rinnande vatten, värme, mat, sällskap, familj och släkt och vänner omkring mig. Gör jag fel, gör vi fel, kan vi göra mera, vad ska vi göra…?

Explore posts in the same categories: 2008, Allmänt, barn, känslor, livet, tankar

Tags: Bidrag, Burma, Hjälp, Insatser, Jordbävning, Kina, Stöd, Tragedier, Tyfon

You can comment below, or link to this permanent URL from your own site.